Vördnadsvärde Hilarion den nye, av Dalmatos-klostret

Hilarion, son till en kappadokier som tjänstgjorde vid det kejserliga bordet, blev munk vid tjugo års ålder och trädde in i Dalmatosklostret nära Konstantinopel, där han var lärjunge till Gregorios dekapoliten. Han arbetade i tio år i klostrets trädgård och tog Hilarion den store som förebild, därav hans namn, ”den nye”. Mot sin vilja blev han prästvigd och, på patriark Nikeforos uppmaning, abbot.

Under ikonoklastkejsarna Leon V och Theofilos blev han slagen, fängslad i flera kloster och förvisad till ön Afusia. Mellan förföljelserna gav en from kvinna honom skydd på sitt gods; där, säger hans levnadsbeskrivning, såg han Theodoros studitens själ föras upp till himlen. När kejsarinnan Theodora återupprättade ikonerna 843 återvände han till sitt kloster och dog tre år senare, 845.