Aposteln Jakob, Herrens broder efter köttet

Jakob, kallad ”Herrens broder” (Galaterbrevet 1:19), ledde den kristna församlingen i Jerusalem sedan apostlarna hade skingrats. Apostlagärningarna visar honom tala avgörande vid apostlamötet i Jerusalem (Apg. 15), och Jakobs brev tillskrivs traditionellt honom. Den östliga traditionen, som Rostovs levnadsbeskrivningar följer, säger att han var son till Josef i ett tidigare äktenskap.

Han kallades Jakob den rättfärdige och var berömd för sitt stränga liv; Hegesippos säger att hans knän blev hårda som en kamels av bön. Den judiske historikern Josefus berättar att översteprästen Ananus lät stena honom 62; Hegesippos tillägger att han kastades ned från templet och dödades med en valkarklubba. Den forntida Jakobs liturgi bär hans namn.