Helige hierarken Sava, ärkebiskop av Serbien

Sava, född Rastko, var den yngste sonen till Stefan Nemanja, Serbiens härskare. Som tonåring lämnade han i hemlighet sin fars hov för berget Athos och blev munk; senare anslöt sig hans far till honom där som munken Simeon. Tillsammans återställde de det övergivna klostret Hilandar och gjorde det till ett serbiskt kloster, och Sava skrev en regel för dess munkar.

År 1219, i Nicaea, där den bysantinske kejsaren och patriarken bodde efter Konstantinopels fall för korsfararna, vigdes Sava till den förste ärkebiskopen av en självstyrande serbisk kyrka. Han organiserade dess stift och skrev de första serbiska levnadsbeskrivningarna. På hemvägen från sin andra pilgrimsfärd till det heliga landet dog han i Tarnovo, Bulgariens huvudstad, i januari 1236. Hans reliker fördes till Mileševa; 1594 brände osmanerna dem på Vračarkullen i Belgrad, där hans stora kyrka nu står.