Profeten Malaki

Malaki är den siste av de tolv små profeterna och, i Gamla testamentets ordning, dess sista bok. Han talade efter återkomsten från den babyloniska fångenskapen, när templet i Jerusalem hade byggts upp igen, troligen under det 5:e århundradet f.Kr., omkring Nehemjas tid. Hans namn betyder ”min ängel”; traditionen, såsom Dimitrij av Rostovs levnadsbeskrivning återger den, säger att folket gav honom det eftersom hans liv var lika rent som en ängels.

Han tillrättavisade präster som offrade blinda och halta djur på altaret, män som skilde sig från sina hustrur för att gifta sig med främmande kvinnor, och dem som undanhöll tionden eller bedrog daglönare. Han förutsade också en budbärare som skulle bereda väg för Herren. Traditionen säger att han dog ung och begravdes i sin hemby Sufa.