Storemartyren Katarina

Katarina av Alexandria är känd från sin levnadsbeskrivning, som berättar att hon var en ung kvinna av kunglig börd i Alexandria, lärd i filosofi och retorik, på kejsar Maximinus tid (traditionellt ca 305–313). När kejsaren påbjöd en fest för gudarna gick hon fram till honom och förklarade att gudarna var intet. Han kallade samman femtio filosofer för att vederlägga henne.

Levnadsbeskrivningen säger att hon fick dem att tystna och att de brändes levande på kejsarens befallning sedan de hade omvänt sig. Katarina avvisade hans erbjudande om äktenskap och blev slagen och fängslad. Enligt levnadsbeskrivningen besökte kejsarinnan Augusta och officeren Porfyrios henne i fängelset och kom till tro, och de dödades. Katarina halshöggs. Levnadsbeskrivningen berättar att hennes reliker bars av änglar till berget Sinai. Historikerna betvivlar att berättelsen är tillförlitlig.