Salige Andreas, dåre för Kristi skull

Andreas är känd från en lång levnadsbeskrivning som förlägger honom till Konstantinopel under kejsar Leon VI den vise (886–912). Den säger att han var en slavisk slav i huset hos en man vid namn Theognostos, som lät honom få undervisning; efter en dröm började Andreas leva som helig dåre, sov på gatorna, halvnaken och hånad, och bad hela nätterna.

Levnadsbeskrivningen berättar att han och hans lärjunge Epifanios under en nattlig vaka i Blachernaikyrkan såg Guds moder breda ut sin slöja över folket; denna syn blev grunden för festen Beskyddet. Traditionen daterar hans död till ca 936. Många forskare menar att levnadsbeskrivningen skrevs under det 10:e århundradet och betvivlar att Andreas var en historisk person.