Aposteln, förstemartyren och ärkediakonen Stefanos

Stefanus var en av de sju diakoner som valdes i Jerusalem för att ta hand om de grekisktalande troendes änkor (Apg. 6). Apostlagärningarna kallar honom ”full av tro och helig ande” och berättar att han gjorde tecken och disputerade i synagogorna. Anklagad inför Stora rådet för att ha talat mot templet och lagen svarade han med ett långt tal om Israels historia.

Han släpades ut ur staden och stenades, medan han bad för dem som dödade honom, och en ung man som hette Saulus, den blivande aposteln Paulus, vaktade deras mantlar. Detta skedde omkring 34. År 415 påträffades en grav som ansågs vara hans i Kafar Gamala nära Jerusalem.