Storemartyren Eufemia den allprisade

Eufemia var dotter till en senator, Filofron, i Chalkedon, på andra sidan sundet från Konstantinopel. Enligt hennes levnadsbeskrivning befallde prokonsuln Priskos på Diocletianus tid alla att delta i en fest för guden Ares. Eufemia var en av fyrtionio kristna som påträffades när de bad tillsammans i hemlighet och vägrade att göra det. Efter nitton dagars tortyr sändes hennes följeslagare till kejsaren, medan hon hölls kvar för att prövas ensam.

Levnadsbeskrivningen berättar om många plågor som hon överlevde, bland dem hjulet, elden, en grop med ormar och vilda djur, innan hon dog ca 304 av ett björnbett. Hennes föräldrar begravde henne nära staden. Hennes grav blev ett vallfartsmål, och 451 sammanträdde konciliet i Chalkedon i basilikan som var byggd över den.