Martyren Sebastian och hans följe: Nikostratos (skattmästaren), hans hustru Zoe, Kastorios, prästen Tranquillinus och hans söner Marcellinus och Marcus, diakoner, Claudius, föreståndare för fängelserna, hans son Symforianus, hans bror Victorinus, Tiburtius och Castulus

Enligt hans martyrakt, skriven i Rom omkring det 5:e århundradet, var Sebastian officer i det kejserliga gardet under Diocletianus och använde sin ställning till att stödja kristna i fängelse. Han uppmuntrade bröderna Marcellinus och Marcus, diakoner som väntade på att avrättas, och deras far, prästen Tranquillinus. Martyrakten berättar att Zoe, hustru till ämbetsmannen Nikostratos, som hade förlorat talförmågan, började tala när Sebastian bad, och att hennes hushåll, fångvaktaren Claudius och andra döptes; en efter en avrättades de.

Sebastian sköts med pilar och lämnades för död, men återhämtade sig och konfronterade kejsaren, som lät slå ihjäl honom. Han begravdes i en katakomb vid Via Appia, ca 287 eller 304.