Profeten Sakarja, som såg skäran, en av de 12

Sakarja, son till Berekja och sonson till Iddo, var en profet från en prästsläkt som återvände från den babyloniska fångenskapen med Serubbabel. Tillsammans med profeten Haggai började han predika 520 f.Kr., i kung Darejaves andra regeringsår, när arbetet på det förstörda templet i Jerusalem hade legat nere i åratal under fattigdom, torka och samaritiernas fientlighet. Han manade folket att fullborda återuppbyggnaden, och det andra templet stod färdigt 516/515 f.Kr.

Hans bok, den elfte av de små profeterna, är full av nattliga syner. Hans slaviska namn ”Serpovidets”, ”den som såg skäran”, kommer från en av dem: en flygande bokrulle, som den grekiska och den slaviska Bibeln återger som en flygande skära (Sak. 5:1–2).