Hieromartyren Blasios, biskop av Sebaste, och med honom två ynglingar och 7 kvinnor

Blasius var biskop av Sebaste i Kappadokien (dagens Sivas i Turkiet) under de stora förföljelsernas tid. Enligt hans levnadsbeskrivning gömde han sig i en grotta på berget Argaios, dit vilda djur kom till honom för att få hans välsignelse och helande, tills ståthållaren Agricolaus jägare fann honom. På vägen till fängelset, berättar levnadsbeskrivningen, räddade han en pojke som höll på att kvävas av ett fiskben och fick en varg att lämna tillbaka en fattig änkas griskulting; änkan förde senare mat till honom i fängelset.

Sju kvinnor som samlade upp hans blod greps och avrättades, sedan de kastat ståthållarens avgudabilder i en sjö. Blasius själv halshöggs tillsammans med två pojkar, ca 316, under Licinius. I västerlandet påminner halsvälsignelsen på hans festdag om berättelsen om fiskbenet.