Martyren Barlaam

Barlaam ihågkoms som en martyr från Diocletianus tid, omkring 304. Den levnadsbeskrivning som Dimitrij av Rostov återger säger att han var en gammal man från Antiokia i Syrien som greps för att han bekände Kristus och blev slagen med piskor av oxhud och skrapad med järnklor när han inte ville offra.

Vakterna förde honom sedan till ett hedniskt altare, sträckte ut hans hand över det och lade glödande kol och rökelse i hans handflata, i hopp om att han skulle skaka av dem och då sägas ha frambringat offret. Han rörde sig inte, och, säger levnadsbeskrivningen, höll handen där tills hans fingrar brann av och föll till marken. Han dog kort därefter. Basileios den store av Caesarea höll en predikan på högtiden till hans ära.