Martyrerna i Rom: ärkediakonen Laurentius, påven Sixtus, diakonerna Felicissimus och Agapitus, Romanus

I augusti 258, under kejsar Valerianus, greps påven Sixtus II medan han firade gudstjänst i en romersk katakomb och halshöggs tillsammans med sina diakoner Felicissimus och Agapitus. Hans ärkediakon Laurentius, som förvaltade kyrkans egendom och hade omsorg om de fattiga, följde efter några dagar senare. Enligt den gamla romerska traditionen förde Laurentius, när prefekten krävde kyrkans skatter, fram de fattiga och de sjuka och sade att dessa var dess skatter; han rostades sedan på ett halster och sade, enligt berättelsen, åt bödlarna att vända på honom. Romanus, en soldat som sägs ha omvänts av Laurentius, led tillsammans med dem. Laurentius blev en av Roms mest ärade martyrer.